ollianns.blogg.se

 

... för mig och har alltid varit är ha något handarbete på gång. Mycket för att det känns både rofyllt och kreativt, och ger möjlighet att plocka in hur mycket färg som helst i vardagen. Viktigt för en som arbetat i svart vitt hela livet. Vita papper och svart text och oftast i Times, typsnitt.

 

Nu märker jag så här i backspegeln att ungefär liknande färgval återkommer hela tiden, vare sig jag stickar eller broderar. Att handarbeta har alltid legat mig varmt om hjärtat, precis som att läsa, men väljer med stor urskiljning vad jag tar mig ann. Som exempel har jag aldrig virkat, trots att både mamma och svärmor virkade dukar för fullt.

 

Jag broderar gärna på ylletyg med ullgarn eller lingarn i vackra färger som ovan.  När jag städade upp i lådor vid flytten förra året så hittade jag västen som syns ovan på bilden. Den sydde och broderade jag för minst 20 år sedan och jag kommer förtfarande ihåg hur nöjd jag var med det arbetet. Men västen har förblivit oanvänd, och bara legat i en låda. Den är inte i min stil vad gäller kläder men dock som hantverk. Vid närmare eftertanke så får den nog bli en tavla, då det känns som bortkastat arbete att ha den undanstoppad.

 

 Västen är i tunn fin ull med sidenbakstycke och broderiet av yllegarn, bästa materialet att arbeta med, plus lin. Det är också kul att kunna göra hela jobbet själv, som i det här fallet att både sy västen och brodera på framstyckena. 

 

Just nu stickning jag för fullt för att hinna färdigställa en cerisefärgad kofta i mohair innan vårsolen gör den för varm att använda. Jag har hållit på med den i ca ett år men lägger alltid den typen av handarbete åtsidan när det blir vår och sommar för något mer sommrigare arbete.

 

Min första stickning var i ett bouclégarn, perfekt för en nybörjare för då kan en sticka hur ojämt som helst och det syns inte!