Kvinnor, kläder och ...
.... vem klär vi oss för? Egentligen. Det är en fråga som om den ställs oftast ställs till oss kvinnor. Vem ställer frågan och vilka bryr sig mest och hur kan det komma sig att frågan överhuvudtaget ställs?
Män generellt tycks inte bry sig så mycket om hur de ser ut det är min erfarenhet från ett långt arbetsliv. Men så klart finns det undantag, dock inte så många inom den bransch jag arbetat inom. Klädkoder finns överallt, uttalade eller outtalade. Och vi kvinnor i allmänhet är oftast ganska känsliga för var gränserna går, vad som är "tillåtet" att ta på sig på respektive arbetsplats. En vill ju passa in.
Jag har arbetat adminstrativt på kommunens rådhus och "nidbilden" har varit att där gick de flesta kvinnor klädd i pärlhalsband och veckad kjol. Var det någon som gjorde det då?? Ja jag som exempel, viss tid då jag gillade det, men alltid med ett modernare uttryck än det låter och den bild en får upp på näthinnan. Var det en nödvändighet att ha den stilen?
Nej, det fanns ingen uttalad klädkod. Bra eller dåligt? Oftast bara bra, men sommartid kan en del människor, både kvinnor och män, tappa känslan för vad som kan vara ok, typ för urringade linnen och shorts, hmm. Jag är ju av den uppfattningen att man bör skilja på kläder som passar för stranden och det som passar på en arbetsplats. Men jobbar du på badstranden etc. så är det säkert ok med shorts.
Vem vi klär oss för, och på det svarar de flesta; för min egen del, det jag vill ha på mig. Men handen på hjärtat visst finns det gånger vi känt att idag skulle jag vilja glittra lite extra eller ta på ett riktigt snyggt plagg men inte gjort det pga risken att få oönskade kommentarer/blickar? Nu gäller detta till vardags för alla som inte har arbetskläder men även övriga när vi ska på fest en kväll, middag hos vänner osv.
Jag har alltid varit intresserad av kläder och stil/mode, redan som barn. Lärde mig tidigt att sy, ritade "pappersdockor", designade kläder osv. Lyckan var att ha en mamma som var bästa sömmerskan och som kunde sy upp det en önskade sig, klänningar, duffel, kostym etc. etc. Allt det gjorde att jag tidigt lärde mig att granska tygers kvalitet, färdigsydda plaggs underarbeten mm.
Nu när jag är pensionär har mitt intresse för kläder förändrats? Kanske lite. Nu känner jag alltmer att det gäller att PASSA PÅ medan en kan. För mig innebär det fortfarande att klä sig med stil men kanske bryr jag mig allt mindre om vad andra tycker. Och för mig innebär det lika med 0 = noll. Hittar ni mig på ungdomsbutiken Bikbok så är det inte för att handla åt mig själv utan för att kolla in plagg åt äldsta barnbarnet! Jag lovar.
Nästa inlägg ska jag skriva om de frågor jag först ställde. Men jättekul om ni redan nu har kommentarer och synpunkter och egna upplevelser.